Allt som skulle vara så himla HÄRLIGT nu inför jul, kom liksom av sig. Det kom sjukdomar och annat ledsamt emellan. För att orka med att stå upprätt och finnas till för dem som behöver, så tog jag i alla fall semesterdagar och det känns i alla fall bra det!

Men tusan, jag skulle ju gjort så mycket roligt och haft det så skönt. Men de andra har det värre. Så jag ska absolut inte klaga!....egentligen. Men känslan av att känna sig som en urvriden sunkig disktrasa är hur eller hur väldigt oskön.

Nåväl. Idag har jag handlat lite åt min mamma och pappa och hem hit köpte jag revben som jag ska ha på vårat julbord och köttbullarna gjorde jag igår. Så liiite har jag gjort ändå...

Men nu tror jag minsann att jag ska gå och dra nå´t gammalt över mig en stund och komma tillbaka när jag är lite mer social och trevlig.

Hade fullständigt glömt bort att jag hade en gammal blogg!

Satte mig ner och skulle kolla runt lite, för att jag hade funderingar på att starta upp en blogg. Mest för min egen skull. Jag behöver ta mig i kragen och sätta fart lite - typ gå från en förbaskat lat, soffslängd potatis, till en aktiv och välmående människa. då tänker jag att det kan vara bra att se det på pränt liksom...
Nåväl, jag kollade runt lite och *VIPS* så dök denna upp och jag kom plötsligt ihåg att jag ju faktiskt har bloggat för länge sedan! Minnet är bra. Men förbaskat kort!...

Tusan så bra. Då fortsätter jag väl här då.

Mycket har hänt sedan jag var här senast. Jag har bytt arbete en hel massa gånger. Jag har dock en röd tråd genom mina arbeten - arbete med människor.
Jag har lärt mig massor och jag har säkert också gjort en hel massa knäppa saker under tiden som har gått.

Jag har förvandlats från en soffpotatis till vältränad!....och så tillbaka igen nu då.

Jag har kvar samma man, även om det ibland har hängt på en skör tråd. Senast var då han blev toktrött på mig. Jag vill väldigt mycket, tokmycket faktiskt. Jag ser det dock själv, som utvecklande, inspirerande och lite härligt att få "drömma" lite. (och ibland väldigt frustrerande) Han ser det mer som att jag aldrig är nöjd, vilket jag absolut inte håller med om! Så nu får han inte veta allt vad jag vill längre. 
Det finns ju mycket som man (läs jag) vill, som faktiskt inte är i närheten till genomförbart. Ta till exempel allt som allt för kostsamt, eller som min stora, stora dröm om att få flytta till en stuga på landet, helst på Gotland. (kan absolut tänka mig Visby också!) Blir jag ensamstående någon gång, då är det genomförbart inte annars. Maken vill nämligen inte ens flytta från vår lilla stadskärna.

Hur eller hur, här kommer tankar och funderingar att snurra. Typ lite som en dagbok, skulle jag tro. Jag behöver nog få se vissa saker i skrift. Lite liksom för att komma ihåg. Typ sådant där som är väldigt lätt att glömma som träning och lite annat smått och gott...."vägen-till-ett-nyttigt-och-aktivt-liv-är-långt-bort)

Ha en fortsatt härlig söndagskväll!